problem

jag tycker inte att man ska jämföra problem,små som stora så har alla rätt att ha dom.men när man går igenom något väldigt jobbigt och någon som man verkligen anförtrott sig åt sitter och snackar om någon jävla förkylning som aldrig går över och som hon är nära att ta livet av sig för, eller beklagar sig över sin snubbe som aldrig gör si eller så,ja då kan man undra om allt verkligen står rätt till.
det är svårt för det finns två sidor,ibland kan det också vara skönt att lyssna på andras problem så man slipper sina egna för en stund men det är en hårfin linje däremellan.för det är inte heller kul när någon inte öppnar sig för en bara för att den tycker att sina problem inte är i närheten av ens egna och därför istället väljer att vara tyst.
ja,det är svårt det där men jag tror att om jag skulle möta någon som tex blivit sjuk i cancer så skulle jag knappast börja snacka om att det är så jävla a jobbigt med min hosta som vägrar ge med sig..

"vissa män"

män knullar allt som går på två ben,vissa tom såna som har fyra.
jag pratar inte om alla män så snälla skippa skitsnacket med att behöva berätta för mig att alla män inte våldtar för det vet jag redan.
men såhär är det,jag kan inte sätta mig i en park mitt i natten och äta en glass om jag skulle vilja det,och vet ni varför? jo,för att det finns män.
män våldtar kvinnor,ibland män,ibland barn,ibland djur och ibland tom sina egna ungar,och ibland tar han tom sig rätten att döda henne också.
vi har en akut mottagning för våldtagna kvinnor,nu har vi tom ett nr som man kan ringa för att prata med en polis tills man kommer innanför sin dörr om man är rädd att gå hem själv.det är jätte bra men samtidigt så känns det som att vi accepterat hur det ser ut.
långa,korta,tjocka,smala,ja dom kan se ut hur somhelst och finnas var som helst och du har säkert någon snuskgubbe i din egen släkt eller någon som du känner så se upp säger jag bara,man kan aldrig vara säker...
ni kan tycka att jag är hård men det struntar jag i...
blunda ni,men det tänker inte jag göra!


3 är mer än två

okej,jag måste erkänna att jag kanske tog i lite för mkt igår när jag skrev om att vara hemma med sjuka barn.
idag var jag hemma med 2 barn istället för 3 ,oj vilken skillnad det var,så nu kan jag faktiskt förstå att det säkert kan va mysigt att vara hemma med bara 1 unge.
folk sa till mig när jag skulle få mitt tredje,att 1 barn är mkt,2 är ännu mer men 3 är samma som 2.det stämmer verkligen inte måste jag säga!
3 är tusen gånger mer än 2, skillnaden blev enorm för mig.
när jag har 2 som idag så är det inga som helst problem,jag har allt under kontroll och vi kan hitta på nåt utan att det blir jobbigt,men med 3 är man liksom helt fast.
kanske är det för att mina är så tätt men ibland tror jag att jag håller på att bli galen,det är inte en lugn stund och alla 3 har olika behov.
men hur arg och frustrerad jag än kan känna mig i stunder så saknar jag dom ändå så fort dom har somnat...

vad vore livet utan leopard


hemma med sjuka barn

det är tisdag,en helt vanlig dag mitt i veckan förutom att mina barn är sjuka och måste vara hemma från dagis.
fy,fan säger jag bara!
det är allt annat än kul när det blir såhär,kan inte för mitt liv förstå att någon väljer frivilligt att inte ha barnen på dagis.okej,om man är självmordsbenägen kanske,men för mig räcker det gott och väl med all tid som vi har ihop utanför dagis.
jag är själv med 3 barn,det kanske vore annorlunda om vi varit två eller om jag endast haft ett barn men jag har ändå svårt att tro på folk som skriver i sina statusar "mio är hemma från dagis och är sjuk,å vad mysigt" ,låter inte ett dugg mysigt om jag ska va ärlig.
man kan älska sina barn mest i världen och även få säga att dom är lite pain in the as ibland,allt behöver inte vara så tuttinuttigt hela tiden.
om du är en sån där morsa eller farsa som låtsas att allt e så himla perfekt hela tiden så vill jag att du ska veta att vi andra vet att det är precis tvärtom...

längtan

vad gör man när livet tar en plötslig vändnig,när man hamnar i något som man inte har valt själv,något som förändrar allt.
jag vet inte!
vissa väljer att gå genom livet med öppna ögon medans andra väljer att stänga av.jag önskar ibland att jag kunde stänga av,att jag kunde lägga alla obehagliga,outhärdliga känslor någon annanstans men det funkar inte för mig.
jag har inget filter,inget som dämpar eller lindar in känslan,för mig händer något och jag känner direkt.
det positiva i det är väl att jag tar smällen direkt,jag gråter,blir förbannad,kanske exploderar jag tom men efteråt känns allting bättre.
jag har inte förlorat någon för alltid men jag har förlorat någon som jag älskar,någon som inte kommer att komma tillbaka på många år.hur lär man sig leva med det?hur får man något så enkelt som vardagen att fungera? 
det är så många människor som säger till mig att tänka positivt och jag undrar varje gång vad dom menar.när situationen är ett faktum,när det inte finns något i världen som kan förändra det här hur skulle det då kunna vara möjligt för mig att glida runt med ett smile på mina läppar och ett optimistiskt tänkande när allt jag känner är en otrolig sorg....

länge leve mixen!

nu sitter alla och skriver för fullt på sina statusar om att det är så hemskt att sd har kommit in i riksdagen.
men vad gör svenskarna annars mot rasism?vi e såna smygrasister i sverige,inte en jävel vill bo i invandrartäta områden och jag vet inte hur många som försökt dölja sin förvåning när jag har berättat att min snubbe är arab.
dom flesta svenskar gillar att umgås med andra svenskar.tror ni själva att politiker som mona sahlin och reinfeldt har blatte vänner som dom åker till i förorten på sin fritid? i dont think so!
du som skriver å snackar mest om hur arg du är för att sd kommit in,ta å fråga dig själv hur många utlänska vänner du har och hur mkt du gör mor rasism i din vardag och jag kan tänka mig att det varken är särskilt många eller särskilt mkt.
jag är så glad att mina barn är halvaraber och att dom fått sin pappas stora bruna ögon istället för allt det vita och genomskinliga som är det "typiskt svenska".
länge leve mixen..

säljtaktik

jag går in i en affär för att köpa senaste iphone,hon säger till mig att det kostar 200 kr att beställa den och ytterligare minst 1000 kr till när den kommer.jag frågar varför och hon svarar att jag måste ha alla tillbehör annars kommer mobilen gå sönder då den är gjord av glas på fram och baksida.hon säger också att jag måste ha försäkring(trots att jag redan har en) som ska täcka alla kostnader vid en eventuell förlust eller skada.hon avslutar med att säga att om mobilen av någon anledning skulle vara trasig när jag kommer hem och öppnar kartongen så kommer jag inte att få någon ny,bara så jag vet.
men om jag öppnar kartongen här i affären då kan vi ju båda se om den är hel eller inte,sa jag och tänkte att nu kan hon ju absolut inte ha något att invända...MEN jo självklart hade hon det,hon sa att en obruten förpackning är likadant som att jag använt varan oavsett om den är sönder eller inte.
ja,vad ska man säga?bruden var skadad i huvet och hade förtjänat en smäll men det enda jag kunde göra var att skratta åt hennes totala brist på självinsikt och säljtaktik...
det blev alltså ingen ny mobil för mig...

jag kan upplysa er om att den där tjejen jobbar på the phonehouse i ringen om ni vill ta en närmare titt...

offentligt hångel..

varför är folk kvar i relationer där man har slutat ta på varandra?jag har aldrig fattat det.
där man bara irriterar sig på varandra eller ännu värre blir som syskon.
folk tycker det är så äckligt när människor hånglar offentligt,men hellre det än ingen beröring alls.
okej jag kan medge att det finns dom riktigt äckliga,som visar både mkt tunga och mkt saliv medan dom gör allt för att slicka sönder varandra helt öppet,men det är inte den sortens offentliga hångel jag är ute efter.
jag menar bara när relationen går över till något annat,när det blir till vana istället för av kärlek kanske det är dags att göra något åt saken...

om han/hon inte vill hålla din hand,inte pussas eller kramas när andra ser på,och det kan gå månader innan nåt händer i sängen...ja,då skulle i allafall jag börja undra....


sätt/sett endå/ändå

vet ni en sak?
jo,jag har blivit vuxen.vet ni varför?jo,jag har slutat skriva e istället för är.
det är ett steg i rätt riktning mot mognad tror jag trots att jag har en lång bit kvar.
jag vet inte om det är för att jag inte gick ut skolan eller om det bara är för att jag är korkad men jag fattar inte när man ska skriva endå och när man ska skriva ändå,samma sak med sätt och sett.
nu går jag mer på känsla,det som faller mig in för stunden.
men jag är på väg att bli riktigt,riktigt vuxen endå/ändå,jag känner det på nåt sätt/sett!

en idyll

Vi lever den svenska drömmen,som en vackert målad tavla ligger våra hus placerade vid roslagens kust.
en fröjd för ögat,en idyll utan dess like men även här sker saker som döljs väl för utomstående.
kommer du hit välkomnas du med öppna armar oavsett tycke,smak och sätt men hör du till den inre kretsen så finns stenhårda regler för vad som får tyckas ,tänkas och kännas.
jag har frustrerat protesterat,ignorerat och konverserat med denna för mig totalt känslokalla grupp utan att få gensvar.
fastän deras blod pulserar i mina ådror finns nästan inga likheter.vi pratar inte samma språk helt enkelt.
det finns ett överhuvud,en självutnämnd och självgod ledare som bestämmer över gruppen.gruppen kan vara elak,iskall och mycket beräknande när det vankas krig och har du inte ett starkt psyke så kan du lätt bli överkörd och otroligt sårad.
gruppen skulle aldrig be om ursäkt eller erkänna sina misstag.medlidande,empati och sympati
är en total bristvara här ute.
men det blir så här när man i generationer stoppat in sina känslor,när man varken låter sig själv eller de man lever med få känna fritt.
det är med en sorg i hjärtat som jag ser på när en livsfarligt underliggande ilska helt oförberett bubblar ut ur deras inre...

me my self and I time

jag har skrivit förut om min egentid som är = noll.
jag är säkert tjatig men det skiter jag i för jag kommer inte ge upp förän jag får lite me,my self and I time,så är det bara.
jag skäms faktiskt men jag måste ändå erkänna att jag idag sa till min mamma som också var helt slut att jag var tvungen att springa ner till Ginatricot och byta en tröja innan dom stängde.
väl utanför dörren andades jag in den friska frihetens luft och gick i slowmotion ner mot götgatsbacken.allt för att dra ut på den dyrbara kvart jag så hemskt ljugit till mig.
jag tittade på utefolket,på dom med ett liv så långt från mitt man kan komma och tänkte att en gång i tiden var det där faktiskt jag.jag vill inte tillbaka dit,jag vill bara få andas någongång ibland utan att vara tidsbegränsad.
men frågan är om jag då skulle veta vad man gör med egentid,jag kanske inte skulle uppskatta den lika mkt som jag gör med mina kvartar som jag lurar till mig då och då.
jag kanske måste intala mig själv att jag är ämnad att vara mamma utan egentid och att massa tid i överflöd bara gör folk knäppa...


vad jag kan

jag har tillbringat nästan hela sommaren på på mitt landställe.här ute har vi endast skogstv,alltså kanal 1,2,4 så man kan säga att tv tittandet nästan endast består av nyheter för min del.kl 18,kl 19,kl 1930,kl 21 och kl 22.
man kan säkert tro när man läser detta att jag ständigt är uppdaterad om vad som händer i världen,men i mitt fall är det verkligen inte så.
jag tittar men jag ser inte,jag kommer inte ihåg ett skvatt av vad jag just sett.jag ser bara för er totalt oviktiga detaljer som tex vad hallåan har på sig,om hon är fin eller ful i håret.
om jag ser ett repotage från en fattig by i tex afrika där det är svält och förödelse och så har reportern på sig en röd scarf,då är det den jag lägger märke till och det är det jag minns när programmet är slut.det är hemskt jagvet,men jag rår inte för det.
så var det för mig i skolan också,jag var där men allt som sas gick in i ena örat och ut ur det andra och inget var intressant nog för att fånga min uppmärksamhet.
om jag är oallmänbildad?ja,det skulle jag nog säga.
om jag är ointelligent?nej absolut inte.
jag kan inte bry mig mindre om var ett land ligger eller har för färg på sin flagga,huvudsaken är väl ändå att jag vet att vår är blå och gul.
det finns så mkt oviktigt vetande,folk kan så mkt meningslösa saker och missar istället det som är viktigt i livet.
jag kan aldrig imponera på dig om vad jag kan om världen,men jag kan lova dig att jag kan se saker hos dig som du förmodligen inte har en aning om eller vill kännas vid.....


lapplisor

vad är det med folk och lapplisor?
du parkerar din bil där man inte får,du får en bot...thats it!
vad är det som är så svårt att fatta.jag har sett folk spotta efter lapplisor,skrik och fula ord hör till deras vardag.
jag har fått 1 bot på dom 8 år som jag haft körkort,det var mitt fel.jag hade ställt mig fel,men jag bönade och bad henne ändå att riva den,vilket hon inte gjorde.hon var otrevlig och jag hatade henne i några minuter.men idag förstår jag henne.hon möter idioter varje dag som försöker  förklara bort och skylla ifrån sig om varför deras bil står där den inte får stå.
döp om dom till lapppoliser,låt dom gå omkring med vapen så skulle inte en jävel våga skrika dom i ansiktet.
och snälla fatta en sak,det handlar om dig och inte om dom...lägg din ilska där den hör hemma!

tanga

jag struntar verkligen i om tanga badbyxan e inne igen,jag fullkomligt hatar denna lilla tighta tygbit som vissa män envisas med att trä över sin snopp och rumpa.
ingen förutom möjligtvis din fru vill ha ditt paket upptryckt i ansiktet.
stor eller liten,det spelar ingen roll men något e det som gör att du vill visa vad du har eller inte har där nere.
jag har också märkt att det finns tre kategorier av män som bär den...det e antingen den blekfeta mannen över 40 (typ tysken),sen den sliskige "låtsas italenaren"med långt hår på både huvud å bröst eller också den töntiga trend killen som sätter på sig allt som e skit fult bara för att vara inne.
det skulle va så intressant å veta hur det e när dom provar ut brallan,tänker dom att wow,den här satt snyggt eller e det helt enkelt så att det e den minsta badbrallan å att den då torkar snabbast efter bad..
ja,jag vet inte men jag vet att den e ful å äcklig å det räcker för mig...

glad sommar på er....

RSS 2.0